SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
discipli´n [-si-] substantiv ~en ~er discipl·in·en1knappast plur. till­stånd (in­om viss grupp) av strängt under­ordnande under vissa regler i sista hand upprätt­hållet med tvång pedag.psykol.JFRcohyponymlydnadcohyponymtukt disciplinproblemdisciplinstraffkadaverdisciplinden järn­hårda disciplinen i den preussiska arméntränaren höll sten­hård disciplin på lagetäv. ngt ut­vidgatsjälvdisciplinsedan 1559av lat. discipli´na ’upp­fostran; vetenskap’; nära besl. med discipel 2kunskaps­område särsk. teoretiskt men äv. praktiskt pedag.JFRcohyponymgren 2cohyponymämne 4 före­trädare för o­lika humanistiska disciplineräv. om idrotts­gren e.d.stor­slalom är hennes bästa disciplinsedan 1622