SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dispute´ra verb ~de ~t dis·put·er·ar1offentligt försvara doktors­avhandling pedag.JFRcohyponymgraduera han disputerade på en av­handling om Kalmarunionenhon räknar med att disputera i majdisputera (på/i ngt)sedan ca 1610fornsv. disputera ’diskutera; tala mot’; av lat. disputa´re ’ut­reda; av­handla; resonera’ 2diskutera livligt ofta i syfte att tysta an­dra parter snarare än att över­tyga komm.JFRcohyponymdebattera det är ingen idé att disputera med lärarenom tycke och smak ska man inte disputeradisputera (med ngn) (om ngn/ngt/SATS)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Subst.:vbid1-135888disputerande; disputation, dispyt (till 2)