SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
diss`a verb ~de ~t diss·arbemöta eller bedöma på ett ned­värderande sätt vard.komm.hon dissade hans nya skivadissa ngn/ngtsedan 1995efter eng. diss, kort­form av disrespect Subst.:vbid1-874851dissande, vbid2-874851dissning