SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
doja [dåj`a] substantiv ~n dojor doj·ansko vard.kläd.rum.spec. om fotbolls­sko, särsk. i ut­tryck för att ngn skjuter brahan har krut i dojanhon har löd i dojanvara på dojan vara berusadmot slutet av kräft­skivan var han rejält på dojan och somnade över bordet sedan 1934Stockholmsslang doja ’sko; känga’; av o­visst urspr.