SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dompte´ra verb ~de ~t dompt·er·artvinga (vilt djur) till visst beteende genom upp­repade övningar zool.domptera tigraräv. med avs. på personeren artist med en speciell förmåga att domptera publikendomptera ngn/ngtsedan åtm. början av 1950-talet; 1976 med avs. på personav fra. dompter med samma betydelse; av lat. domita´re ’behärska’ Subst.:vbid1-137039dompterande, vbid2-137039domptering