SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
domptö´r substantiv ~en ~er dompt·ör·enperson som dompterar särsk. vilda djur på cirkus yrk.zool.cirkusdomptöräv. all­männaredirigenten var något av en domptören domptör (av ngn/ngt)sedan 1926av fra. dompteur med samma betydelse; till domptera