SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dopp [dåp´] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en dopp·et1hastigt bad tid.JFRcohyponymbad 1 morgondoppta sig ett dopphan halkade på bryggan och fick sig ett o­frivilligt doppäv. i fråga om före­målge marsipanen ett dopp i smält block­chokladdopp (i ngt)dopp i grytandopp av (vört)brödskivor i skink­spadsärsk. som inslag i julfirandehon såg fram emot en traditionell jul med skinka, lut­fisk och dopp i grytan sedan 1821till doppa 2knappast plur., vanligen i vissa ut­tryck kaffe­bröd att ev. doppas i kaffet kokk.bjuda på kaffe med doppsedan 1843