SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
droska [drås`-] substantiv ~n droskor drosk·antaxi­bil mest vid beskrivning av äldre förh.rum.trafik.droskbildroskägarehan tog en droska till järnvägs­stationenurspr. om fyr­hjuligt åk­don med sufflett, draget av hästardroskkusksedan 1872av ty. Droschke med samma betydelse; av ry. drosjki ’lätt vagn’, diminutiv av drogi ’vagnsunderrede; kärra’; ev. besl. med dra