SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
drummel [drum´-el.drum`-] substantiv ~n drumlar druml·arpojke eller man som bär sig klumpigt och vårds­löst åt ofta o­medvetet vard.psykol.yrk.JFRcohyponymdrullecohyponymlurkcohyponymlymmelcohyponymknöl 2cohyponymslyngel en stor drummel till karldet finns all­tid drumlar som tränger sig före i köersedan 1815