SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dränk`a verb dränkte dränkt, pres. dränker dränk·erdöda genom kvävning i vatten Nolldränka katt­ungaräv.ibl. med partikel, särsk.in få att över­svämmas eller genom­trängas av vätska dränka in trasan i bensinfåglarnas vingar har dränkts i oljanåkrarna dränktes under vattenäv. bildligtmusiken dränktes i o­väsendethan dränkte sina sorger i spritspec. om att ge ngn (allt­för) stora mängder av ngthon dränkte redaktionen med novellerdränka ngn/ngt (i/med/under ngt), dränka in ngt (i/med ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. dränkia; gemens. germ. ord, urspr. ’komma ngn att dricka’; besl. med 3dricka, drunkna Subst.:vbid1-138442dränkande, vbid2-138442dränkning