SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dulcia´n substantiv ~en ~er dulci·an·en1ett fagottliknande instrument mest histor.musiksedan 1643av ita. dulciana med samma betydelse, till dolce ’mild’, av lat. dul´cis ’mjuk, mild’ 2en orgel­stämma med mild klang musiksedan 1655Grälmakar Löfberg, gammal och van, Vid krogdörrn stod och blåste dulcian, Arbeta med fingrarna, prutta och tjöt, Och näven mot krögaren knöt.Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 78