SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dum`bom substantiv ~men ~mar dum|­bomm·endum person vard.psykol.yrk.SYN.synonymdummersynonymdummerjöns ofta försvagat, ibl. i smeksam an­vändningvard.din dumbom, förstår du inte att jag älskar digsedan 1791bildat till familje­namn på -bom och dessa i sin tur till 1bom Go herrar, länen mig ert öra till salig Dumboms leverne.Johan Henrik Kellgren, Dumboms leverne (1791)