SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dum`het substantiv ~en ~er dum·het·enbristande intellektuell förmåga psykol.JFRcohyponymenfaldcohyponymdårskap hans monumentala dumhetäv. om till­fällig o­betänksamhet e.d.det vore en dumhet att inte tacka jaäv. om yttring av till­fällig o­betänksamhet e.d.ofta plur. JFRcohyponymsottis prata inte dumheterhan har en massa dumheter för sig på kvällarnasedan 1739