SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dun`dra verb ~de ~t dundr·aråstad­komma dunder om ljud­källa komm.kanonerna dundrade i fjärranäv. bildligthålla kraftig straff­predikan prästen dundrade mot av­kristningendundra (mot/om ngn/ngt/SATS)sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. dun(d)ra Subst.:vbid1-139047dundrande; dunder