SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dung`e substantiv ~n dungar dung·enmindre skog eller trädgrupp geogr.rum.JFRcohyponymlundcohyponymskog skogsdungeträddungesedan 1640i bet. ’buskage, lund’ en­bart svenskt ord; jfr no. dunge ’hop; hög’; besl. med dynga