SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
du`vkulla substantiv ~n duvkullor duv|­kull·anen späd ört som har blad i rosett i stjälkens topp och lång­skaftade vita, stjärnlika blommor och som växer i skogs­mark bot.SYN.synonymskogsstjärnasynonymsjustjärna 1 sedan 1785till 1duva och kulla, se brunkulla