SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
du`vning substantiv ~en ~ar duv·ning·engrundlig genom­gång eller träning komm.han gav dem en ordentlig duvning i böjning av tyska verbibl. äv.tillrätta­visning han fick sig en duvning för sitt slarven duvning (i ngt)sedan 1844trol. till sv. dial. duva till ’slå till’; ev. identiskt med 2duva