SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dva`la substantiv ~n dval·an●till­stånd med starkt ned­satt hjärn­funktion och känsel närmare sömn än vakenhet psykol.tid.feberdvalahalvdvalaligga i dvala○spec. hos vissa djur el. växtertill­stånd av vinter­sömn eller liknande o­verksamhet vinterdvalabjörnens dvala○äv. all­männareav­trubbat till­stånd hon var så trött att hon gick som i dvalasedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. dvala ’dröjs­mål; dvala’; gemens. germ. ord; besl. med dväljas