SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dvärg [-j] substantiv ~en ~ar dvärg·eno­normalt liten människa vars kropps­längd väsentligt under­stiger den för åldern normala men som vanligen har normal­stort huvud med.yrk.äv. om små­växt sago­väsenjättarnas strid med dvärgarnaäv. om förhållandevis liten stjärnavit dvärgliten, starkt lysande stjärna med stor tätheten vit dvärg befinner sig i ett stadium av långsam av­svalning sedan 1000-talet (som till­namn)runsten, Fosie, Skåne (Danmarks Runeindskrifter)runform tuark, fornsv. dvärgher; gemens. germ. ord av o­visst urspr. Snövit och de sju dvärgarna.Efter Bröderna Grimms sagor (1810-talet och senare)