SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dyg`demönster substantiv dygdemönstret, plur. ~, best. plur. dygdemönstren dygde|­mönstr·etperson som är ett före­döme i fråga om goda karaktärs­egenskaper ofta iron.psykol.yrk.han var inte precis något dygdemönster, t.ex. hade han åkt fast för ratt­fylleri tre gångersedan 1712