publicerad: 2021  
avvika avvek, avvikit el. avvikt, avviken el. avvikt, avvikna el. avvikta, presens avviker
verb
a`vvika
1 äv. lös förbindelse, jfr vika av ändra sin färd­riktning ofta bara till­fälligt
någon/något avviker (från något)
någon avviker (från något)
något avviker (från något)
av­vika från den in­slagna kursen
äv. endast fast sammansättn. i hemlighet lämna, rymma
någon avviker (någonstans)
två interner av­vek (från fängelset)
äv. bildligt endast fast sammansättn.
av­vika från sina principer; av­vika från ämnet
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska afvika
2 klart skilja sig genom att ha andra egenskaper el. visa upp annat beteende (än många andra)
något avviker från något
man blir glad för varje initiativ som av­viker från det vanliga; värdet av­viker för mycket från medel­värdet
belagt sedan 1624
avvikaavvikande, avvikning, avvikelse