SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
då`lig adjektiv ~t, komp. sämre [säm´-] ngn gång ~are, superl. sämst ngn gång ~ast dål·ig1som har negativa egenskaper på visst om­råde el. i all­mänhet admin.JFRcohyponymbristfälligcohyponymskralcohyponymundermålig god och dålig litteraturårets dåliga skörddålig kvalitetbilen är i dåligt skickhon har dåligt minnehan är dålig på att formulera sigdet var inga dåliga grejor!se dåligt (adv.)höra dåligt (adv.)○spec.o­moralisk dåliga vanordålig (i/på ngt), dålig (på att+V)dålig förlorareseförlorare sedan 1697jfr isl. dáligr ’usel; skadlig’, till dár ’som gör ett starkt in­tryck’ 2som har negativ in­verkan på viss person etc. el. på läget admin.JFRcohyponymofördelaktig dåligt väderdåliga nyheterha dåligt ryktedet gick dåligt för de svenska skid­åkarna (adv.)○äv. om resultat av o­fördelaktig in­verkanvara på dåligt humörha dåligt sam­vetesedan 17813som inte mår bra admin.med.JFRcohyponymsjuk 1cohyponym1illamående vara dålig i magenkänna sig dålighennes mor låg på sjuk­hus och var riktigt dåligmå dåligt (adv.)sedan 1712