publicerad: 2021  
barka barkade barkat
verb
bar`ka
1 ibland med partikelnav, utan större betydelse­skillnad skala bort bark från trädstam eller dylikt, in­för fort­satt bearbetning
barkning; randbarka; ringbarka
barka (av) något
barkat virke
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska barka; till 1bark
2 delvis historiskt behandla (segel) med garv­ämnen ur bark
barkning
barka något
belagt sedan förra hälften av 1400-talet Östnordiska och latinska medeltidsordspråk
3 ofta med partikel, sär­skiltiväg ut­vecklas på visst (okontrollerat) sätt
barka (iväg/hän)
barka (hän)
barka (iväg)
först då förstod vi vart­åt det barkade; efter andra målet barkade det iväg; hon anade inte vart det skulle barka hän
barka åt skogen se skog
belagt sedan 1860; trol. till barka 1
barkabarkande