SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
e`dsöre substantiv ~t ed|­sör·eted som av­lagts av konung och stor­män inne­hållande löfte att, vid behov med vapen, upprätt­hålla frid i riket histor.jur.samh.Magnus Ladulås förnyade faderns edsöreäv. om (lag om) så­dan fridbryta konungs edsöresedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. eþsöre ’eds­avläggelse, ed’, till eþer ’ed’ och -söre ’svärjande’, bildn. till svär(j)a