SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
e´ker substantiv ~n ekrar ekr·aren­dera av flera (metall)pinnar som förenar nav och fälg i hjul och ger hjulet stadga trafik.ekerskyddcykelekerbyta en ekerflera av ekrarna bröts av vid o­lyckansedan 1541tidigast i plural­formen ekrar, trol. till fornsv. eker, eg. plur. av ek, i bet. ’ekpinnar’