SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ekipage [-a´] substantiv ~t [-a´∫et], plur. ~, best. plur. ~n [-a´∫en] ekip·ag·ettyp av finare åk­don med dragare om vagn el. släde mest histor.trafik.de levde som herrskaps­folk med eget tjänste­folk och ekipageen upp­visning av fyr­spann med tio del­tagande ekipagenu­mera om for­don el. annat fortskaffnings­medel med förare, ofta i tävlings­sammanhangekipagen i RAC-rallytsolingklassens fyra ekipageäv. om for­don med släp o.d.husvagnsekipagesläpet på ekipaget välteäv. om häst och ryttare, särsk. som sam­verkande enhet vid tävling o.d.häst­hoppningens mest lysande ekipageekipaget NN på Galante vann dressyrenäv. om hund­spann med föraresedan 1733av fra. équipage ’ut­rustning; ekipage’; till ekipera