publicerad: 2021  
borgerlig borgerligt borgerliga
borg·er·lig
adjektiv
[bår`jer-]
1 som till­hör eller har sam­band med (den besuttna) medel­klassen
högborgerlig
vara upp­vuxen i en borgerlig miljö
○ ofta med ton­vikt på ordning, ekonomisk trygghet eller dylikt
borgerliga dygder; ett gott borgerligt hem
○ ofta äv. med före­ställningar om in­skränkthet
kälkborgerlig; småborgerlig
borgerlig dubbel­moral; den borgerliga publiken saknade förståelse för den nya konstriktningen
belagt sedan 1653; till borgare
2 som huvud­sakligen bygger sin politik på marknads­ekonomiska värderingar men normalt än­då (i varierande ut­sträckning) accepterar samhälls­ingripanden för att trygga väl­färd, syssel­sättning och dylikt; i Sverige särsk. om de stora partierna till höger om Social­demokraterna
det borgerliga blocket; de borgerliga riksdags­ledamöterna; klyftan mellan de borgerliga partierna och Social­demokraterna
○ äv. om dessa partiers ideologi etc.
borgerlig ideologi
○ ofta substantiverat
de borgerligas skattepolitik
belagt sedan 1906
3 som bestäms av sam­hällets lagar och bara av dem; särsk. om före­teelser som kan bestämmas på annat sätt
borgerlig död; borgerlig tid; borgerligt namn; borgerligt år
○ ofta spec. icke-kyrklig
JFR civil
borgerlig vigsel; borgerlig begravning; gifta sig borgerligt (adverbial)
○ äv. försvagat som följer normen i sam­hället
hon över­gav sitt borgerliga yrke för konsten
belagt sedan 1635