SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

¹briljant briljanten briljanter

brilj·ant·en

substantiv

[-aŋ´t] el. [-an´t]

● diamant slipad i sär­skild form nämligen två stympade pyramider med gemensam bas

briljantring; similibriljant

briljanterna i krönings­kronan

○ äv. om andra ädel­stenar slipade i samma form

○ äv. all­männare något ålderdomligt ädelsten

belagt sedan 1747; se ur­sprung till 2briljant!!

²briljant neutrum briljant, bestämd form och plural briljanta

brilj·ant

adjektiv

[-aŋ´t] el. [-an´t]

● utom­ordentligt fram­stående på ett iögon­fallande sätt

JFR genial, glänsande, ypperlig

i titel­rollen gjorde NN en briljant prestation

○ ibland spec. utom­ordentligt begåvad

en briljant ung matematiker

belagt sedan 1803; av franska brillant med samma betydelse, till briller 'lysa'; nära besläktat med lat. beryll´us 'beryll'; jfr ur­sprung till beryll, brillor

SO

Alfabetisk lista

  brikett subst.
  brikettera verb
  brikettpress subst.
  brikollstöt subst.
  briljans subst.
1briljant subst.
2briljant adj.
  briljantin subst.
  briljantring (briljant)
  briljantring (ring)
  briljera verb

  Till   alla ordböcker