publicerad: 2021  
bryta bröt brutit bruten brutna, presens bryter
verb
bry`ta
1 (genom kraftig böjning) få att spricka sönder i (två) delar mest med av­seende på lång­smalt före­mål som består av el. inne­håller något hårt
någon/något bryter något (med någon/något)
någon bryter något (med någon)
någon bryter något (med något)
något bryter något (med någon)
något bryter något (med något)
bryta en nagel; bryta benet; bryta förseglingen; bryta brödet; förbjudet att bryta kvistar
äv. försvagat med ton­vikt på den typiska rörelsen
han bröt bössan och tog ur patronerna
äv. med av­seende på ordnings­följd eller dylikt
bryta tur­ordningen; en stressad kund försökte bryta kön
ofta bildligt, spec. med av­seende på förlopp, med ton­vikt på att något (till­fälligt el. slut­giltigt) upp­hör att finnas el. fungera
bryta strömmen; bryta tystnaden; bryta fastan; bryta en passning; domaren bröt matchen; på grund av tids­brist får vi bryta diskussionen här; trupperna bröt lägret i gryningen
spec. äv. med av­seende på (abstrakt) förbindelse eller dylikt
någon bryter med någon/något
någon bryter med någon
någon bryter med något
bryta de diplomatiska förbindelserna med grann­landet; hon har brutit med sina föräldrar
spec. äv. vid film­inspelning eller dylikt göra ett av­brott i det på­gående arbetet
bryt! ropade regissören
spec. äv. i tennis åstad­komma break (i)
hon lyckades bryta (mot­ståndarens serve) vid ställningen 5–5
brutet tak se tak
bryta en lans för någon/något se lans
bryta isen se is
bryta staven över någon/något se stav
bryta taffeln se taffel
bryta udden av något se udd
belagt sedan 600-talet (runsten, Stentoften, Blekinge (Danmarks Runeindskrifter)); fornsvenska bryta; gemensamt germanskt ord; trol. ljud­härmande lik­som braka, brista 1; jfr ur­sprung till bort, brott 1, brottas, 1bråte, obrottslig
2 ofta med partikel, sär­skiltloss, ner, sönder genom kraftutveckling bringa till visst läge som fram­går av samman­hanget
någon/något bryter (ner/loss/sönder) någon/något
någon bryter (loss) någon
någon bryter (loss) något
någon bryter (ner) någon
någon bryter (ner) något
någon bryter (sönder) någon
någon bryter (sönder) något
något bryter (loss) någon
något bryter (loss) något
något bryter (ner) någon
något bryter (ner) något
något bryter (sönder) någon
något bryter (sönder) något
han bröt ner bråk­staken med ett nack­sving
äv. genom kraftutveckling bringa till visst till­stånd
han bröt loss stenen med spett
äv. med av­seende på något upp­nått (direkt el. indirekt) resultat genom kraftutveckling åstad­komma
bryta hål i muren; bryta väg; bryta malm; bryta ny mark
bryta arm se arm
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Westmanna-Lagen
3 ofta med partikel, sär­skiltner, sönder förstöra de sammanhållande egenskaperna hos viss före­teelse etc. och där­med vanligen äv. förstöra den som själv­ständig helhet
någon/något bryter (ner/sönder) något
någon bryter (ner) något
någon bryter (sönder) något
något bryter (ner) något
något bryter (sönder) något
bryta sönder mekanismen
ofta bildligt, sär­skilt med av­seende på person etc.
bryta illusionen; bryta mot­ståndet; bryta (ner) någons vilja
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
4 handla i direkt mot­sättning mot någon all­män el. spec. överens­kommen regel eller dylikt; om person etc.
någon bryter (mot) något
bryta mot lagen; bryta mot förbudet; bryta ett kontrakt; bryta ett av­tal
äv. med av­seende på åtagande eller dylikt
hon bryter aldrig sitt löfte
äv. om handling eller dylikt
förfarandet bryter mot valutaförordningen
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
5 störta samman under ut­veckling av kraft vanligen genom kollision med grund eller dylikt; om våg
något bryter (över något)
sjön bryter över revet
belagt sedan 1644
6 förändra (ljus­stråle) i fråga om riktning
något bryter något
solljuset bröts i kristall­kronans prismor; starkt brytande linser
äv. med av­seende på (den karakteristiska samman­sättningen hos) ljud
han var så upp­rörd att rösten bröts när han försökte tala
belagt sedan ca 1745
7 ofta perfekt particip till­föra som av­vikande nyans till den aktuella färgen
någon bryter något med något
bryta det vita med lite grönt; rött brutet i blått
äv. om färgen
något bryter (något) i något
det röda bröt lite i blått
äv. till­föra som av­vikande smak
det kan vara bra att bryta den salta smaken med lite ketchup
belagt sedan 1850
8 tala med främmande uttals­mönster beträffande en­staka ljud el. (ofta) sats­melodi etc.
någon bryter (något)
han bryter fort­farande lite, trots tjugo år i Sverige; hon svarade på bruten engelska
belagt sedan 1678
brytabrytande, brytning