publicerad: 2021  
buse busen busar
bus·en
substantiv
bu`se
● (mans)person som märkbart bryter mot viktigare ordnings- och uppförande­regler och där­till är all­mänt otrevlig
JFR bråkmakare, flåbuse
lång­håriga, skrikande busar; busarna i hamnen
○ äv. all­männare och mindre allvarligt; äv. om pojke
klassens buse
○ i idrotts­sammanhang ibland med mer positiv inne­börd svår­stoppad spelare
laget behöver en buse längst fram
belagt sedan 1779; av lågtyska busemann 'tomte; spöke; fågel­skrämma'