publicerad: 2021  
bönfalla bönföll bönfallit bönfallen bönfallna, presens bönfaller
verb
`nfalla
öd­mjukt vädja till annan människa, fram­för allt om hjälp i svårt läge
SE bön 1 SYN. 2böna
någon bönfaller någon/något om något/att+verb/sats
någon bönfaller någon om något
någon bönfaller någon om sats
någon bönfaller någon om att+verb
någon bönfaller något om något
någon bönfaller något om sats
någon bönfaller något om att+verb
någon bönfaller någon att+verb
de an­höriga bön­föll läkaren att av­bryta den menings­lösa behandlingen
belagt sedan 1504 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska bönfalla
bönfallabönfallande