SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
elände [e`-el.-än´-] substantiv ~t ~n e·länd·et●svårt till­stånd för vars offer man ofta kan känna med­lidande psykol.sociol.JFRcohyponymmisär 1cohyponymnöd 1cohyponymolycka 1 krigets eländesjukdom och eländehon levde i stort elände○äv. försvagat om besvärligt el. irriterande förhållande el. besvärlig el. irriterande händelsebörseländedet var ett elände att bilen inte startademitt i eländet finns det än­då en ljus­punktjag orkar inte prata om eländet, sa hon trött○äv. konkret om irriterande före­mål el. personngt vard.bilelände(t)kasta eländet i pappers­korgenge dig i­väg, ditt elände!○äv. i ett starkt känslomässigt ut­tryckeländes elände!till råga på eländetse1råga sedan ca 1430Själens tröstfornsv. älände; av lågty. ellende med samma betydelse, eg. ’lands­flykt’; till äl- ’annan’; jfr eljest, 1land