SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
emal´j substantiv ~en ~er emalj·en1täckande (och prydande), fastbränd glas­massa ofta om färgad glas­fluss som an­bringats på (metall)föremål ämne.emaljinläggningemaljkärltäckemaljflagnad emaljgul­vit emaljen mugg i emaljäv. om mot­svarande (konst)föremålmindre brukl.vackra orientaliska emaljeräv. om an­dra liknande ämnen, t.ex. lack­färger och porslinemaljfyllningemaljögasedan 1768av fra. émail ’glasyr, emalj’; av germ. urspr., besl. med 2smälta 2knappast plur. tand­kronans hårda yttersta lager med.tandemaljvissa tand­krämer kan ge repor i emaljenäv. om liknande ämne på an­dra kropps­delar hos vissa djuremaljfjällsedan 1806