publicerad: 2021  
dagtinga dagtingade dagtingat
verb
da`gtinga
● något hög­tidligt göra (ovärdiga) efter­gifter särsk. med dragning åt köp­slående
JFR kompromissa
dagtinga med någon/något
dagtinga med någon
dagtinga med något
dag­tinga med sitt sam­vete
○ äv. något ålderdomligt förhandla (med någon) i syfte att under­kasta sig
dag­tinga med fienden; kommendanten var beredd att dag­tinga
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska daghþinga; efter lågtyska dagedingen 'ut­sätta dag'; se ur­sprung till dag, tinga
dagtingadagtingande, dagtingan