publicerad: 2021  
1defekt neutrum defekt, bestämd form och plural defekta
de·fekt
adjektiv
defek´t
● behäftad med fel om vara eller dylikt
SE 1fel 1 JFR bristfällig, felaktig, ofullständig
servisen var defekt redan vid inköps­tillfället
belagt sedan 1685; av lat. defec´tus 'berövad något', till defic´ere 'fattas'
2defekt defekten defekter
de·fekt·en
substantiv
defek´t
● brist i funktion eller ut­seende
JFR 1fel 1, felaktighet, 1skada 1
en defekt (i/på någon/något)
en defekt (i någon)
en defekt (i något)
en defekt (på någon)
en defekt (på något)
trots sina fysiska defekter var hon pigg och vital; statyn hade en del smärre defekter på bak­sidan
belagt sedan 1631; se ur­sprung till 1defekt!!