publicerad: 2021  
disk disken diskar
disk·en
substantiv
1 av­lång, av­gränsande skiva (av varierande höjd) där betjäning av kunder sker i affär, bar el. vissa andra service­inrättningar
bardisk; marmordisk; utlåningsdisk
den vänliga expediten bak­om disken; barnen trängde sig fram till disken för att köpa glass
○ äv. mer el. mindre bildligt i ut­tryck för detaljförsäljning
köpa något över disk; sälja över disk
belagt sedan 1734; jfr fornsvenska disker 'tallrik; mat­bord; bord i rätten'; gemensamt germanskt ord, lånat från lat. dis´cus '(kast)skiva; tallrik'; jfr ur­sprung till diskus
2 knappast plur. mat­kärl, servis och bestick som an­vänts och ska ren­göras
JFR tvätt
middagsdisk
travarna med disk på disk­bänken; han satte in disken i maskinen
○ äv. mat­kärl, servis och bestick som nyss diskats
torka disken
○ äv. det att diska
det blir mycket disk i en stor familj
belagt sedan 1541
3 ring­formig del av blom­botten t.ex. det centrala parti i en blom­korg som bär disk­blommor
disken hos vissa växter producerar nektar; sol­rosen har gul blom­korg med brun disk
belagt sedan 1784
4 elastisk brosk­skiva mellan kotorna i rygg­raden
diskbråck
belagt sedan 1947
5 (för­hållandevis liten, informations­tät) skiva vars (med digital­teknik) lagrade ljud åter­ges med hjälp av en laserstråle i stället för pickup
SYN. cd-skiva, kompaktskiva
○ äv. om liknande skiva med lagrade texter och/eller bilder som (via läsare) kan visas på en bild­skärm
belagt sedan 1987
6 magnetisk skiva där data lagras i ett skiv­minne
hårddisk
○ äv. ut­vidgat
SSD-disk
belagt sedan 1978