publicerad: 2021  
dra sig drog dragit, presens drar
drag·it sig
verb
dra` sig
1 ibland med partikel, sär­skiltur (långsamt) förflytta sig
någon drar sig (ur) (någonstans)
publiken började dra sig mot ut­gångarna
○ äv. bildligt
han vill dra sig ur affären; vid 70 års ålder har man rätt att dra sig till­baka
dra sig till minnes se minne
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska dragha sik
2 vanligen med partikelnfram ha till­räckligt med pengar för att existera men inte mycket mer
JFR hanka sig
någon drar sig fram
han har det inte fett men han drar sig fram på något sätt
belagt sedan ca 1770
3 hysa betänkligheter
någon drar sig för något/att+verb
någon drar sig för något
någon drar sig för att+verb
han drog sig för att säga sin mening rent ut
belagt sedan 1731
4 sakta sig om klocka
något drar sig
○ ibland äv. i vissa ut­tryck forta sig
klockan drar sig före
belagt sedan 1790
5 lata sig vanligen säng­liggande
någon drar sig
det är skönt att ligga och dra sig på söndagsmorgnarna
belagt sedan 1773