SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ensamstående [en`-äv.e`n-] adjektiv, ingen böjning en·sam|­stå·endesom är utan an­höriga admin.släkt.de många ensamstående människorna i efterkrigs­tidens Europaäv.som inte lever i­hop med ngn i äktenskap eller under äktenskaps­liknande förhållanden en ensamstående morbland kvinnor över 85 år är fler­talet ensamståendesedan 1904