SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
e`nskifte substantiv ~t en|­skift·etjord­delning som syftar till att samla o­lika jord­ägares ut­spridda ägor till samman­hängande om­råden jordbr.tid.JFRcohyponymstorskiftecohyponymskifte 2 enskiftet i Sverige kulminerade i början av 1800-taletsedan 1800