publicerad: 2021  
dum dumt dumma
dumm·are
adjektiv
dum´
1 som har dålig fattnings­förmåga
dum (i/på något)
dum (i något)
dum (något)
dum (på att+verb)
han verkar lite dum; är du helt dum i huvudet?
äv. som (till­fälligt) handlar oklokt
hon var dum som inte försökte; det var dumt gjort att luras (adverbial)
äv. om handling eller dylikt
ett dumt förslag; han bar sig dumt åt (adverbial)
dum som en gås mycket dum
dum som ett spån mycket dumhon kände sig dum som ett spån som gick på tidningens april­skämt
dummare än tåget se tåg
belagt sedan 1641; av tyska dumm med samma betydelse; samma ord som fornsvenska dumber 'stum; dov', eg. 'oklar'; besläktat med 2damm!!, dimma
2 som orsakar besvär eller förargelse
den dumma historien med punkteringen; det var dumt att han inte kom i tid
sär­skilt i negerade ut­tryck
nu skulle det inte vara dumt med en kopp kaffe
belagt sedan 1810
3 elak
dum (mot någon)
var de stora barnen dumma mot dig, lille vännen?
belagt sedan 1892