SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
epikuré substantiv ~n ~er epikuré·erperson som lever för att upp­leva förfinade njutningar psykol.yrk.urspr.an­hängare av epikurismen stoiker och epikuréersedan 1526till namnet på den grek. filosofen Epiku´ros (341-270 f.Kr.)