SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
epilog [-lå´g] substantiv ~en ~er epi·log·en(fri­stående) av­slutning på litterärt verk litt.vet.tid.MOTSATSantonymprolog JFRcohyponympostskriptumcohyponymefterskrift epilogen till romanen skrevs flera år senareäv. om senare, av­slutande händelse e.d.epilogen till flera års förbittrade strider: flykting­strömmenen epilog (till ngt)sedan 1784av grek. epil´ogos ’slut­ord’, till epi´ ’efter; på’ och log´os ’tal’; jfr prolog