SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
e´pos substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ep·os·etlängre berättande (hjälte)dikt på regel­bundet vers­mått urspr. från antiken litt.vet.Iliaden och Odysséen, världs­litteraturens mest berömda eposofta om längre, berättande litterärt verk i all­mänhetTolstojs ”Krig och fred” är ett mäktigt eposett epos (om ngn/ngt/SATS)sedan 1810av grek. ep´os ’ord; berättelse’