SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
erlägga [e`r-el.ä`r-] verb erlade erlagt, pres. erlägger er·lägg·erlämna i­från sig visst värde e.d. i ut­byte mot ngt el. som straff e.d. formelltNollJFRcohyponymbetala han fick erlägga en av­gift på 100 kr.juniorer erlägger halv medlems­avgifterlägga ngt (för ngt)sedan 1623av lågty. erleggen, ty. erlegen med samma betydelse; jfr lägga Subst.:vbid1-144167erläggande, vbid2-144167erläggning