publicerad: 2021  
1elegant neutrum elegant, bestämd form och plural eleganta
e·leg·ant
adjektiv
[-an´t]
som har ett fint och smak­fullt ut­seende
ett elegant brev­papper med monogram; hon var mycket elegant i sin nya dräkt; en elegant klädd herre (adverbial)
äv. om handling eller dylikt som ut­förs med finess (el. om person, med tanke på detta)
eleganta rörelser; en elegant klack­spark; en kvick och elegant debattör
belagt sedan 1766; av franska élégant med samma betydelse; av lat. e´legans 'smak­full; förfinad', till elig´ere 'välja ut'; jfr ur­sprung till elit
2elegant eleganten eleganter
e·leg·ant·en
substantiv
[-an´t]
person som ut­för (viss) handling med elegans
lagets spjut­spets, eleganten på plan
äv. om person med elegant ut­seende något ålderdomligt
belagt sedan 1782; se ur­sprung till 1elegant!!