publicerad: 2021  
epik epiken
ep·ik·en
substantiv
epi´k
● berättande diktning spec. som egen genre
SYN. berättarkonst JFR dramatik, lyrik
epik (om någon/något/sats)
epik (om någon)
epik (om något)
epik (om sats)
den klassiska epiken in­leds med Iliaden och Odysséen
○ äv. med ton­vikt på framställningssättet
den breda epiken i Vilhelm Mobergs utvandrar­romaner
belagt sedan 1798; av tyska Epik med samma betydelse; jfr ur­sprung till episk