SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ett`a substantiv ~n ettor ett·ansiffran 1 mat.äv. om person el. före­mål med naturlig an­knytning till denna siffra, spec. om person som kommit på första plats i tävlinghon kom etta i sin gruppspec. äv.enrums­lägenhet en billig ettaspec. äv.spår­vagn eller buss nummer ett ta ettan till jobbetspec. äv.första års­kursen t.ex. i grund­skolan el. gymnasiet gå i ettansedan 1801till ett, neutr. sing. av 1en