publicerad: 2021  
falla föll fallit fallen fallna, presens faller
verb
fall`a
1 ibland med partikel som an­ger riktning, sär­skiltner förflyttas till lägre nivå genom tyngd­kraftens in­verkan om varelse el. före­mål
fallande
någon/något faller (ner) (någonstans)
någon faller (ner) (någonstans)
något faller (ner) (någonstans)
falla hand­löst; stenen föll ner från taket; en person föll från fjärde våningen
äv. dödas i strid
någon faller
kung Olav Tryggvason föll i slaget vid Svolder år 1000
äv. om att med­vetet låta sig förflyttas (något) ned­åt
någon faller (någonstans)
falla på knä; han föll i hennes armar
äv. hänga (på visst sätt) genom tyngd­kraftens in­verkan
något faller (sätt)
draperiet faller i mjuka veck
äv., konkret el. abstrakt förflyttas till sämre eller lägre position
något faller
aktierna har fallit; temperaturen faller; hans mod föll till noll­punkten
spec. om segel­båt vända med vinden
MOTSATS 1lova
falla av sig själv se själv
falla för ålders­strecket se åldersstreck
falla i far­stun se farstu
falla i rövar­händer se rövarhänder
falla någon i ryggen se rygg
falla någon i talet se tal
falla någon ur minnet se minne
falla på eget grepp se grepp
falla som en fura falla rak­långhon blev tacklad och föll som en fura ○ äv. bildligthan föll som en fura för hennes intelligens och humor
falla som en mogen frukt (ut)falla som en logisk följdav för­beredelser och dylikt: satsningen på unga serie­tecknare var om­fattande och det ny­startade serie­magasinet föll som en mogen frukt
falla som käglor falla i stor mängdsoldaterna föll som käglor för kulspruteelden; alla i publiken föll som käglor för hans charm
fallande diftong se diftong
fallande peon se peon
fallande rytm se rytm
ingen skugga faller över någon/något se skugga
belagt sedan 900–1000-talet (runsten, Västra Stenby, Östergötland); runform fial (pret.), vanligen övrig runform fil (pret.), fornsvenska falla; gemensamt germanskt ord, dock inte belagt i gotiskan
2 lida neder­lag
någon/något faller (något)
någon faller (något)
något faller (något)
de kämpade bra men föll i kvarts­finalen; regeringen föll på sitt förslag till en stor skattereform
spec. i militära samman­hang
någon/något faller
någon faller
något faller
andra världs­krigets sista stora slag på östfronten slutade med att Berlin föll våren 1945
äv. upp­höra att göra mot­stånd
någon faller (för någon/något)
någon faller (för någon)
någon faller (för något)
falla för frestelsen; han föll för hennes charm
falla på sin egen orimlighet se orimlighet
falla till föga se föga
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen
3 hamna i visst till­stånd; vanligen abstrakt
fallande
någon/något faller (i något)
någon faller (i något)
något faller (i något)
något faller på någon/något
något faller på någon
något faller på något
falla i sömn; falla i onåd; saken föll i glömska; ingen miss­tanke faller på honom
spec. råka hamna
falla i orätta händer; det föll på hennes lott att kontakta de an­svariga; hennes blick föll på en rubrik
äv. över­gå till visst till­stånd eller dylikt
falla sönder; hästen föll i galopp
spec. i ett fast ut­tryck
olika falla ödets lotter
äv. få viss lydelse
något faller
jag minns inte hur orden föll
äv. av­lossas
något faller
ett skott föll
falla någon i smaken se smak
falla någon på läppen se läpp
falla offer för någon/något se offer
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
4 naturligen höra hemma under viss av­delning eller dylikt
fallande
något faller inom/under något
något faller inom något
något faller under något
något faller utanför något
det faller under paragraf 32; detta faller utan­för ämnet
belagt sedan 1472–86 Speculum Virginum
5 i vissa ut­tryck ske som av­görande slut­moment
något faller
domen har fallit; av­görandet har fallit
belagt sedan förra hälften av 1400-talet Östnordiska och latinska medeltidsordspråk