publicerad: 2021  
fason fasonen fasoner
fas·on·en
substantiv
faso´n
1 utformning
fason (på någon/något)
fason (på någon)
fason (på något)
○ sär­skilt om snitt på kläder el. möbler
en klänning av fransk fason; en köks­soffa av rejält hem­snickrad fason
○ äv. i ut­tryck för att komma till rätta med problem och dylikt riktig ut­formning
vi ska nog få fason på pojken
en­var blir salig på sin fason var och en blir lycklig på sitt eget sätthon vill inte fördöma dem som väljer att delta i en doku­såpa – en­var blir salig på sin fason
belagt sedan 1544; av franska façon med samma betydelse; av lat. fac´tio 'handlings­sätt', till fac´ere 'göra'
2 (lämpligt) upp­förande
är det skick och fason att svara en gammal dam på det viset?
○ ofta i ut­tryck för olämpligt upp­förande vanligen plur.
JFR olat, oskick
sluta upp med de där fasonerna!
belagt sedan 1779