SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
examine´ra verb ~de ~t ex·am·in·er·arunder­kasta examination af.bot.pedag.det är vanligen professorerna som examinerar doktorandernaäv.under­söka hon examinerade nog­grant sitt an­sikte i spegelnspec.(under­söka och) art­bestämma examinera växteribl. med ton­vikt på resultatetvanligen med partikelnut han examinerades ut från Chalmers 1995examinera ngn (i ngt), examinera ngt, examinera ut ngn (från ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. examinera ’förhöra; rann­saka’; av lat. examina´re ’under­söka’; jfr examen Subst.:vbid1-145056examinerande, vbid2-145056examinering; examination